måndag 20 juli 2020

Min sparresa - Pappa betalar?

Pappa betalar?


Jag är uppväxt med en ensamstående mamma, som varit sjukskriven och inte kunnat jobba under tiden jag och mina syskon var små. Det påverkade helt klart min ekonomiska uppväxt.
Min mamma har inte haft möjlighet att spara pengar till oss och det fanns inte direkt någon stor summa att lägga undan för henne heller. Hyresrätt och 4 barn.

Det var inget prat om fonder eller aktier i min vardag som ung. När jag flyttade hemifrån fanns det noll kronor som hjälp in i vuxenlivet från mina föräldrar.
Det är inget jag lidit av idag men det hade ekonomiskt, varit väldigt bra att kunna köpa en lägenhet tidigt i livet. Det hade ökat min förmögenhet betydande.

Självklart har vi i familjen pratat om att spara pengar och att lägga undan pengar för oväntade utgifter. Men det har egentligen mer varit som ett buffertsparande och semestersparande. Och egentligen bara mindre summor.


Jag började jobba som reklamutdelare när jag var 16 år. Då tvingade min mamma (vilket var bra) mig att starta ett IPS hos Swedbank. Tror jag var den enda 16-åringen i min omgivning som hade ett eget IPS-konto och där drogs det 100kr varje månad från mitt egna konto.

Jag flyttade hemifrån under gymnasiet och bodde själv. Rent ekonomiskt var det tungt att leva på barnbidraget plus lite extrastöd eftersom jag flyttat nästan 100 mil för att gå just den utbildningen. Men det var helt klart en lärdom att inte leva lyxliv. Dock inget utrymme för att spara pengar, förutom den där hundralappen till IPS.

Sen dess har jag egentligen klarat mig själv. Jag flyttade återigen till annan ort efter gymnasietiden, jobbade ett år. Pengarna las på ett sparkonto för ett bekosta framtida utbildning.

Jag flyttade ännu en gång till annan ort och studerade under 2 år. Tog bara lån för en termin under dessa två år. Resten tog jag från mitt sparkonto.

Skulle jag haft den informationen jag sitter på idag, då hade jag tagit fullt studielån under hela studietiden. Jag var uppväxt med att lån skall undvikas och det är väl bra på ett sätt men just studielån är ett lån alla bör maximera. Men som sagt så visste jag inte det då.

Efter studierna så blev det flytt igen och jag hamnade i Västerås, där jag fortfarande bor.
Fick ett vikariat, visste inte om jag skulle få vara kvar så betalade in extra på studielånet under denna tiden ifall jag inte skulle ha jobb efter vikariatet. Också dumt men jag ville bli av med det enda lånet jag hade så fort som möjligt.

Fick fast jobb på en annan arbetsplats efter vikariatet och då insåg vi, jag och Mamma Betalar? att vi behövde en bil. Mamma betalar? hade fonder att ta pengar ifrån och jag tog det som fanns på mitt sparkontot. (Mamma betalar? hade en pott pengar från sina föräldrar när hon flyttade hemifrån. De gick till en kontantinsats på lägenheten hon hade när vi träffades och då var det en del pengar kvar som också använts vi olika tillfällen. Hon har fortfarande kvar pengar här trots att nysparandet slutade för längesedan).

Gällande bilen så la vi in mer en vi behövde i kontantinsats för att lånet skulle bli så litet som möjligt. 
Också lite dumt då vi precis blivit föräldrar och Mamma betalar? skulle vara föräldraledig och vi insåg även att våran 2:a på knappa 50m2 inte skulle räcka i all framtid.
Där tror jag att vår vändning kom. Vi ökade amorteringen på lägenheten som Mamma betalar? köpt innan vi träffades. Vi ökade avsättningen till fondsparandet vi hade men framförallt så började vi lägga undan pengar och verkligen tänka på att spara till ett boende. 

Trots att vi bara hade en lön och lite föräldrapenning, Mamma betalar? tog bara ut 2 dagar i veckan under ett år. Jag var också hemma under ett år med 5 dagar i veckan. Trots detta så lyckades vi spara pengar för att köpa hus. Så som 25-åringar med barn köpte vi hus och mycket tack vare en fin utveckling på Mamma betalar? lägenhet och ett drivet målsparande hade vi kontantinsatsen för detta. Jag minns inte hur mycket vi sparade under denna tiden. Det mesta gick in på ett sparkonto och den ökade amorteringen. Eftersom pengarna skulle användas ganska snart. Tror att vi inte sparade mer än max 500kr var till våra fonder.

Sen kom det ett till barn och sparandet blev lidande igen. under hela denna perioden har vi inte haft mer än kanske 70 000kr i fonder och ca 20-30 000 kr i en buffert/målsparande till semester. Vi har inte levt på gränsen men vi har aldrig prioriterar sparandet, med det menar jag det långsiktiga sparandet.

När jag för ca 4-5 år sedan blev sjukskriven. Då insåg jag att vi inte har det så bra ställt som vi skulle kunna.  
Jag började snöa in på aktier via alla ekonomibloggar jag hittade och blev verkligen motiverad av att förbättra privatekonomin. Men främst att lägga pengar på saker som ger värde och inte bara slentrianmässigt slänga pengar på saker som inte ger något värde eller får oss att må bra.

IPS förändrades och jag hade möjlighet att plocka ut dessa pengar eftersom de var under ett prisbasbelopp. Det blev grunden till min portfölj ni ser idag. Ca 27 000kr blev det efter vinstskatt.
Mina fonder i Swedbank såldes också vilket var ca 19 000kr så det var de pengar jag hade i långsiktigt sparande. Alldeles för lite för en familjefar. 
Mamma betalar? har haft fonder som hennes familj sparat till henne när hon var liten. Hon har lyckats tajma marknaden bra med uttag för lägenhetsköp och husköp. Det var vid det tillfället ca 50 000kr.

Då sparade vi knappt 10% av lönen med amortering. Vi hade båda jobb som gav högre lön än de jobben vi har idag.
Nu sparar vi ca 20% av lönen. Jobbar mindre och bytt jobb till arbeten som kräver mindre av vår fritid och har arbetstider som passar familjelivet.
Mycket att det vi gjort på senare år har varit sådant som gett oss mindre pengar från våra arbeten men eftersom vi jobbat hårt med att kapa kostnader så kan vi trots det spara betydligt mer än vi gjorde tidigare.

Räknar jag ihop alla våra pengar som ligger på räntekonton och på börsen så är det strax under 500 000kr idag. Tittar jag tillbaka på vår resa så är det mycket som skulle kunnat gjorts annorlunda. Men då hade jag inte haft de erfarenhet jag idag har.

Målet är att få ekonomisk trygghet, att kunna säga upp sig från jobbet om vi inte trivs även om ett nytt inte är klart, att kunna vara lediga någon vecka extra under sommaren utan lön.
Och jag vill gärna att min aktieportfölj ska ge utdelningar som täcker en utlandssemester varje år.





Det var min sparresa!
Tack för att du ville läsa den. 
Följer ni inte 
mig på Twitter så gör gärna det. @Pappabetalar18
Detta var fjärde inlägget av säsong 2, där flera människor får skriva ner sin sparresa och publicera den på min blogg.

Inläggen släpps på måndagar.
Skulle du vara intresserad av att skriva ner din resa och få den publicerad på bloggen?


Skriv en kommentar eller skicka ett mail till pappabetalar2018(a)gmail.com.

Fler inlägg i serien "Min sparresa"

Säsong 1

1. Robert Sloberg


2. Finanski

3. Mikael Aslan

4. Nighttrader

5. InvesteraMera

14 kommentarer:

  1. Tack för intressant läsning, väldigt spännande att följa er resa! Tycker att ni alltid gör så kloka val och har grymma värderingar. Keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej DS!
      Tack så mycket!

      Vi har absolut inte gjord det bästa ekonomiska valen. Men vi har gjort det bästa vi kunde efter vår kunskap och våra erfarenheter. Allt vi gjort för att få mer tid tillsammans (sedan barnen kom) det skulle jag inte ha ogjort.
      Men vissa ekonomiska beslut innan barnen skulle jag absolut ha gjort annorlunda.

      Det värmer att du gillar våra värderingar, det tycker jag säger mycket :)

      Mvh PB?

      Radera
  2. Intressant och välskriven text, tack för att du delar med dig. Det är dessutom ett väldigt bra exempel på att allt går, man kan förändra sin situation. Betydligt bättre att ägna sig åt att förbättra sin tillvaro än att gnälla om det i media.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Money Cowboy!
      Tack!

      Ja med viljan så kan man åstadkomma det mesta. Att gnälla offentligt har aldrig varit min grej. Bättre att göra något åt saken istället.

      Mvh PB?

      Radera
    2. Det trodde jag inte heller, jag menade att det finns en hel hög människor som hellre lägger sin energi på att gnälla offentligt och stickar sina offerkoftor dygnet runt.

      Radera
  3. Tack för din berättelse. Gillar din läsvärda blogg. /Babette

    SvaraRadera
  4. Intressant berättelse, tack för att du delar med dig. För mig är det lite annorlunda även om den första delen är lik din berättelse. Nu är situationen stabil sedan ett 10-tal år men jag känner att jag vill maxa långtidssparandet och kanske amortera av vårt huslån lite mer för att bli av med lånet, i Frankrike är det lite annorlunda mot Sverige angående amorteringar. Jag håller på att kika på ETF, har ni någon erfarenhet av det? Skulle vara spännande att höra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Krokofanten!
      Vad är skillnaden på amorteringarna i Frankrike kontra Sverige?

      Har inte så mycket erfarenhet av ETF:er. Har inte riktigt förstått poängen att betala courtage för en "fond". Visserligen är det låga avgifter i en ETF men med courtaget blir de inte så så stor skillnad.
      ETF går snabbare att köpa och sälja men det är inget som jag tycker är särskilt viktigt.
      Så jag har inte blivit helt såld på ETF, tycker fonder fungerar precis lika bra.

      Mvh PB?

      Radera
    2. Det är väl egentligen amorteringskraven som är olika. Vi kan inte välja om vi vill amortera eller inte, man måste det.
      Räntan och amorteringarna betalas av på 60/40 de första åren och sen 50/50 cirkus.
      Det som de flesta fransmän strävar efter (nu gör jag en grov generalisering) är att ha betalat av sitt huslån tills de blir pensionärer för att sedan kunna bo kvar utan att behöva oroa sig för lånet eller eventuellt sälja huset för att flytta söderut eller till havet (åtminstone för de flesta parisare).

      Radera
    3. Här måste man egentligen amortera också men bara om lånet har en belåningsgrad över 50%.
      Förstår inte riktigt vad du menar med 60/40 och 50/50, vill du förtydliga?

      Låter iofs vettigt att vilja betala av sitt lån. Inte så många som tänker så kring sina bolån i Sverige.
      Men visst är huspriser dyra även i Frankrike?

      Mvh PB?

      Radera
    4. 50%!? Här finns det ingen bank som skulle bevilja ett lån med en belåningsgrad på över 33% i de allra flesta fall, det finns naturligtvis undantag men regeln är max 33%.

      Med 60/40 och 50/50 menade jag att de första åren betalar man tillbaka 60% ränta och 40% amortering det jämnar ut sig efter ett par år då man betalar 50/50 ungefär.

      Huspriserna är förfärliga i de största / populäraste städerna; Paris (nära förorten inkluderat men det beror helt på vilken förort...) , Bordeaux, Nice (ha ha), Lyon, ...
      Vi bor utanför Paris i en av de minst befolkade regionerna, Val d'Oise. Det tar mig ca 30 minuter in till Gare du Nord och ytterligare 50 minuter att komma till jobbet i södra Paris. En trevlig pendling på 3 timmar om dagen. Vi har däremot nära till natur och allt som man behöver finns där vi bor. Vi har varit särskilt lyckligt lottade under den här lockdown perioden... Men nu spårar jag ur lite...

      Radera
    5. Oj, hur tusan har unga vuxna råd att köpa hus i Frankrike om man måste gå in med 67% i kontantinsats. Skulle aldrig gå i Sverige.

      Okej då förstår jag. vi har dock alltid amorterat mer än räntan. Men tror inte det är så många som gör så. Innan vi valde att få amorteringsfritt i ett år så amorterade vi dubbelt så mycket som vi betalade i ränta.

      Det var en rejäl pendlingstid. Men skönt med nära till naturen. Min syster bor faktiskt i Paris.
      Skönt att slippa pendla under lockdown. Det tycker iaf min syster.

      Mvh PB?

      Radera